Fnola

Jag läser aldrig bloggar och har kanske inte riktigt förstått vitsen. Jag menar hur intressant kan det vara att läsa om vad alla överklassungar som springer runt på stan och köper dyra märkeskläder och uttalar sig om kvotering, fast de knappast slutat med blöja och knappast vet vad det betyder, än mindre bryr sig om det.

Faktum är att jag har också har irriterat ihjäl mig på folk som uppdaterar sin status på facebook flera gånger om dagen. jag menar, hur intressant tror de att det är?!

Mest irriterar jag mig på folk som skriver om hur underbara deras pojkvänner/män/sambos är hela tiden. Eller folk som envisas med att skriva om sina barns alla små framsteg. För att inte tala om folk som måste skriva långa uppsatser i sina statusuppdateringar.

Men de senaste veckorna har jag till min fasa upptäckt att jag börjat uppdatera min status allt oftare och för att slippa förpesta mina medmänniskor med totalt ointressanta inlägg och uppsatser i statusen beslutade jag mig för att skaffa en blogg. Jag trodde aldrig att den här dagen skulle komma, då jag exponerar mig själv, mitt privatliv, på internätet. Jag menar, jag har min old fashion dagbok och den fungerar bra. Men, men , here I am! Av någon anledning har jag börjat tycka att sådant här är roligt. Kanske egentligen inte helt osannolikt med tanke på mitt yrkesval, men ändå! Jag har faktiskt börjat sakna webbkrönikorna på tidningen. Nu får jag utlopp för mina halvt meningslösa idéer här i stället. Och det här är faktiskt mest för mig. JAG tycker det är kul. Det här är min egosida. MEN det vore ju superskoj om någon mot all förmodan skulle tycka att det var lite roligt att följa den! =)

Välkomna!

Jag ska göra mitt bästa för att inte tråka ut er och jag lovar, kommande inlägg kommer inte bli lika långa som detta. Någon gång kanske men långt ifrån alltid.

KRAM på er! =)