Ett samtal som berörde
Pratade i telefon med en kompis i går. Han berättade en sak som berörde mig mycket. En person i hans närhet blir bara sämre och sämre men får ingen hjälp från vården. På sjukhuset har de tagit några prover men inte hittat något fel.
Nu väger hon bara 38 kg (och är medelålders och nästan 170 cm lång) och kan inte gå utan rullator. Ändå skickade sjukhuset henne vidare till vårdcentralen, som i sin tur skickade hem henne med orden "kom tillbaka om det blir sämre".
Alltså hur dålig ska man bli för att få vård? Hur mycket värre ska det behöva bli? Kvinnan väger 38 kilo och orkar inte äta. Ska hon komma tillbaka när hon gått ner i vikt till 35? Om någon inte får i sig näring måste ju personen få hjälp, för att över huvud taget kunna överleva! Det är i alla fall min bestämda uppfattning.
Varför ger sjukvården bara upp? Det måste finnas något de kan göra för att hjälpa denna kvinna, eller? Hur kan man bara stå och titta på när någon håller på att gå under!?
Ibland, åtminstone på vårdcentralerna, känns det tyvärr som att de gör så lite som möjligt, för ingenting får ju kosta pengar. Personalen får säkert direktiv om att hålla nere kostnaderna och då kan det säkert hända att de skippar vissa åtgärder och tester om de vet att de kostar. Jag har så klart inga belägg för detta men det känns inte som att det är helt otänkbart.
Jag har tänkt på min vän och den där kvinnan hela dagen. Det är ju fruktansvärt. Önskar att jag kunde göra något.
Nu väger hon bara 38 kg (och är medelålders och nästan 170 cm lång) och kan inte gå utan rullator. Ändå skickade sjukhuset henne vidare till vårdcentralen, som i sin tur skickade hem henne med orden "kom tillbaka om det blir sämre".
Alltså hur dålig ska man bli för att få vård? Hur mycket värre ska det behöva bli? Kvinnan väger 38 kilo och orkar inte äta. Ska hon komma tillbaka när hon gått ner i vikt till 35? Om någon inte får i sig näring måste ju personen få hjälp, för att över huvud taget kunna överleva! Det är i alla fall min bestämda uppfattning.
Varför ger sjukvården bara upp? Det måste finnas något de kan göra för att hjälpa denna kvinna, eller? Hur kan man bara stå och titta på när någon håller på att gå under!?
Ibland, åtminstone på vårdcentralerna, känns det tyvärr som att de gör så lite som möjligt, för ingenting får ju kosta pengar. Personalen får säkert direktiv om att hålla nere kostnaderna och då kan det säkert hända att de skippar vissa åtgärder och tester om de vet att de kostar. Jag har så klart inga belägg för detta men det känns inte som att det är helt otänkbart.
Jag har tänkt på min vän och den där kvinnan hela dagen. Det är ju fruktansvärt. Önskar att jag kunde göra något.
Kommentarer
Trackback
